Facken på Volvo Cars ser ett företag som systematiskt utnyttjar kryphål i det avtal som var tänkt att stoppa arbetsgivare från att hyra in personal år ut och år in – i stället för att anställa dem.

– Om företag väljer att inte följa syftet med ett avtal kommer vi behöva bli mycket mer stelbenta när vi förhandlar, säger IF Metalls avtalssekreterare Simon Petersson.

Bakgrunden är den så kallade 24-månadersregeln – överenskommelsen som ska ge bemanningsanställda rätt till tillsvidareanställning eller ersättning efter två år hos ett och samma kundföretag.

På Volvo Cars i Göteborg menar den lokala fackklubben att företaget i stället avslutar kontrakten för de inhyrda innan de når tvåårsgränsen. I vissa fall, enligt fackets uppgifter, redan efter 18 månader.

Och på Volvo Cars i Olofström beskriver klubben hur företaget i vissa fall lyckats runda reglerna dubbelt. Först har inhyrda erbjudits direktanställning på Volvo när tidsgränsen nästan nåtts – men tidsbegränsat. Därefter har företaget avslutat anställningen precis innan gränsen för fast anställning nåtts.

Flera Lerniaanställda som DA pratat med beskriver hur den regel som skulle stärka deras ställning i praktiken bidragit till att deras uppdrag på Volvo Cars tagit slut.

I skenet av vad som händer på Volvo Cars bad Dagens Arbete IF Metalls avtalssekreterare Simon Petersson kommentera hur fackets centralt ser på 24-månadersregeln.

Hur reagerar du på de här uppgifterna?

– Det är ju uppenbart att vårt syfte inte varit att bemanningsanställda ska jobba i 23 månader på ett ställe, avslutas och sedan händer samma sak på nästa ställe. Men med det sagt måste det nu utvärderas hur den större bilden ser ut, säger Simon Petersson, avtalssekreterare på IF Metall.

Ni har nyligen bildat en arbetsgrupp som bland annat ska se hur effekterna av 24-månadersregeln blivit. Vad har du hört så här långt?

– Nu vill jag inte förekomma vad arbetsgruppen kan komma fram till. Men jag kan konstatera av det jag redan hört att det ser väldigt olika ut. Det är både det vi får höra från klubbarna på Volvo Cars, men vi hör också om företag som i stället valt att fasa ut bemanningsföretagen, och andra arbetsgivare som anställer inhyrda som regeln säger.

Facket menar att avtalet har en tydlig intention – att inhyrda ska få direktanställning efter en viss tid. Är det vanligt att avtal skrivs så att det ändå finns uppenbara sätt att komma runt det?

– Ja, avtalets intention är det viktigaste, så fungerar arbetsrätten i Sverige. Om en tvist uppstår träffas parterna i Arbetsdomstolen och AD:s första uppgift är att identifiera vilka avsikterna är i avtalet. Man går inte bara på ord.

Är den avsikten lika glasklar för företagen – att de inte ska avsluta kontrakten strax innan avtalet kräver direktanställning?

– Det är ju uppenbart att om alla skulle avsluta kontrakten innan de bemanningsanställda kommit upp i 24 månader, det skulle ju motverka syftet. Regelns uttalade syfte var att motverka långa inhyrningar som aldrig leder till fast jobb.

Ser du något behov av att täppa till den här möjliga las-karusellen som 24-månadersregeln har öppnat för?

– Jag tycker det är för tidigt att svara på. Det vore oansvarigt av mig att föregå arbetsgruppens arbete. Men rent generellt, är det saker som inte fungerar kommer vi kräva att de förbättras.

Är det en risk att den här regeln skadar förtroendet för IF Metall hos de bemanningsanställda?

– Om någon upplever att överenskommelsen är dålig för dem så är det klart att det skadar. Det har jag den största respekten för. Men det är också viktigt att se helheten i det vi lyckats förhandla fram för bemanningsanställda. Att lönen sätts utifrån en genomsnittslön till exempel, det är avgörande för att inhyrning inte ska användas som dumpning av villkor.

– Sedan vill jag tillägga, det är oerhört viktigt att se hur många som faktiskt får direktanställningar nu också. Är det så att de flesta företag följer avtalets intentioner så har det ändå haft en positiv effekt.

Så om det är bra för den stora gruppen kan man leva med att några råkat sämre ut?

– Den här överenskommelsen innebär en intjänad rättighet till tre månadslöner eller ett erbjudande om anställning efter 24 månader. Vi kommer analysera hur det här fallit ut. Vi vet att alla inte behandlas lika, det beror på att företagen hanterar detta olika.

Hur känner du personligen när du hör det fackklubbarna och tidigare Lerniaanställda har berättat om Volvo Cars sätt att hantera 24-månadersregeln?

– Om man systematiskt skickar hem folk innan man uppnått gränsen så blir jag mycket besviken, då har man inte fattat hur vår modell fungerar. Och det är farligt, rent allmänt. Om man inte hedrar intentionerna i det vi avtalar fram så kommer vi att vara mycket mer stelbenta i våra krav framåt, och det vet jag att arbetsgivarna inte gillar.