Marie Nilsson: ”Teslas ledning i Texas vill inte ha kollektivavtal”

På söndag har Teslastrejken pågått i ett år. Fler har anslutit sig till strejken – men i övrigt är läget låst.

För Tesla är motståndet ideologiskt.

Det säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson inför årsdagen av den historiskt långa strejken.

Marie Nilsson, hur är läget i strejken?

– Det känns positivt efter sommaren. Fler har anslutit och nu är det 52 som är ute i strejk. Så det har ökat och tillkommit personer. Det känns bra att det går åt det hållet. Våra strejkande medlemmar är fortfarande vid gott mod och de tycker att kampen känns meningsfull. Det är det viktigaste, att de inte tappar sugen.

– Men det har inte förflyttat sig på något sätt när det gäller Teslas, eller TM Swedens, intresse av att teckna avtal. Där står vi still.

När pratade ni senast med Tesla?

– Vi hade en sittning med Medlingsinstitutet i april. Sedan dess har vi inte träffat dem i några sådana samtal. Men vi har öppna kanaler och det förekommer att vi talas vid om det är något särskilt som har hänt. Så det är inte så att vi inte pratar med varandra. De svarar om vi söker dem, det gör de.

Är ni närmre ett kollektivavtal i dag än för ett år sedan?

– Det är en hypotetisk fråga. Det är svårt att säga någonting om det, för det är ju lite on eller off. Antingen händer det, eller så händer det inte. Men vi tror ändå på att hålla i det här och kämpa på.

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Dagens Arbete (@dagensarbete)

Vilken skillnad gör era åtgärder?

– Tesla är ju väldigt knapphändiga med att själva svara på frågor. Så den information vi har om hur det verkligen ligger till på verkstäderna, om hur tufft det är för dem att leverera service, den bygger mycket på den information vi får från våra strejkande medlemmar som fortfarande har arbetskamrater inne på verkstäderna. Tesla bekräftar ingenting själva. Men vi tror absolut att våra olika åtgärder ställer till det för dem. Det är besvärligt och jobbigt för dem.

Samtidigt säger Tesla att de inte påverkas.

– Det är klart som sjutton att de hellre skulle vilja ägna tiden åt att serva bilar i stället för att hitta olika sätt att tömma soporna på, köra i väg med miljöfarligt avfall, städa lokalerna och att se till att registreringsskyltarna kommer fram. Deras laddstolpar kopplas inte längre in på elnätet. De har använt sig av strejkbryteri och det är tydligt att de behöver ta in folk när våra medlemmar är ute i strejk.

Sveriges Teslachef har tidigare sagt att TM Sweden själva har mandat att teckna kollektivavtal. Är det er bild?

– Nej. Jens Stark har påstått det i media, att han har fullt mandat. Men jag tror inte på det. Då hade vi förmodligen suttit i andra typer av diskussioner. Så jag är väldigt, väldigt tveksam till att mandatet ligger i Sverige. Det är uppenbart så att det finns en Europachef i Amsterdam och en högsta ledning där borta i Texas som helt enkelt inte accepterar ett kollektivavtal.

Vad tjänar det då till att strejka här i Sverige?

– Vi har medlemmar som vill ha kollektivavtal och då är det det här vi måste göra. Det är vår skyldighet. Det är det här vapnet vi har, vi strejkar. Det är också så att vi måste ta ut våra medlemmar i strejk för att kunna få sympatiåtgärder – och de är minst lika viktiga i sammanhanget. Där fyller vi på hela tiden och det kommer åtgärder efterhand som påverkar på olika sätt. Vi kan inte dra tillbaka vår konflikt och samtidigt begära att andra ska hålla liv i konflikten. Vi behöver göra det här gemensamt, tillsammans. Sen är det hela tiden så att man måste fundera över strategier.

Som när ni drog tillbaka blockaderna på skadeverkstäderna i våras? Ska man tolka det som att ni ställde om till en långvarig konflikt?

– Ja, det kanske man kan säga. Det här är en motpart som har agerat på ett sätt som vi inte är vana vid och det innebär att vi har behövt fundera över vad som har bäst effekt på lång sikt och det är hela tiden en balansgång. Det är inte så att vi var naiva, vi fattade att det här skulle ta tid. Men hur lång tid har hela tiden varit ett stort frågetecken.

– Vi tycker att Tesla är ett viktigt företag i klimatomställningen, och de gör bilar som uppenbarligen är populära. Vårt långsiktiga mål är att teckna kollektivavtal och då behöver vi ha en god relation med arbetsgivaren. Våra medlemmar måste kunna komma tillbaka till arbetsplatsen och känna att ”ja, nu kör vi igen”. Då kan vi inte ha hängt ut varandra eller svingat mot varandra allt för hårt. Det är hela tiden den där balansgången.

I våras drog ni också tillbaka blockaden på Hydro. Den blockaden resulterade, enligt företaget, i att flera arbetare sades upp. Hur lyckat var det där?

– Jag tycker att man ska notera vad Hydro säger när de varslar nu. De säger att det inte har någonting med IF Metalls konflikt att göra. Hydro har gjort strukturella förändringar under en längre tid, och en del av det de producerar är exponerat mot byggsektorn. Där tappar de ganska mycket. De hade alltså varit tvungna att varsla ändå. De säger naturligtvis att uppsägningarna berodde på vår åtgärd och vi kan väl köpa att en del berodde på det. Men absolut inte alla personer som de pratade om. I praktiken handlade det om att man avslutade inhyrning av bemanningsanställda.

– Jag vill nog också påstå att man använder tillfället. Det är ingen hemlighet att delar av näringslivet ogillar det här med sympatiåtgärder och att de hemskt gärna skulle vilja sätta stopp för det. Det finns några motparter som så fort tillfället dyker upp tar chansen att påpeka att sympatiåtgärder är helt orimliga. Vilket de naturligtvis inte är.

Står den svenska modellen på spel?

– Ja, i förlängningen. Tesla är ett stort och viktigt företag, så det är klart att den gör det i förlängningen. Det är klart som sjutton. Sen tror vi väl inte att andra företag i branschen, här och nu, tänker att ”jaha man kan uppföra sig på det här sättet, man behöver inte teckna avtal”. Dels för att om man skulle få för sig något sånt, då måste man hålla ut minst ett år med oss. Jag tror att det är väldigt få som både har de ekonomiska musklerna och som är så ideologiskt drivna att de faktiskt skulle göra det.

Är det vad det handlar om? Ideologi?

– Ja, det är min bestämda uppfattning. Det här är en ideologisk fråga för Tesla. Det handlar inte om pengar egentligen. I ideologin ingår också den här tanken om arbetsgivarens fullständiga rätt att själv bestämma över allting, att inte behöva ta hänsyn till de anställdas behov. Att själva snabbt kunna förändra förhållandena på arbetsplatsen. De tror att det kommer bli jättekrångligt med ett kollektivavtal, men det är inte sant. Det blir en trygghet för de anställda, men det finns absolut ingenting som hindrar att man förhandlar om olika justeringar och avsteg när det gäller till exempel arbetstider. Det är det som är så absurt i det här. Finessen med ett kollektivavtal är en flexibilitet gentemot lagstiftningen.

Vad talar emot att vi sitter här om ett år igen?

– Det som talar emot är att medlemmarna faktiskt inte orkar. Att de ger upp och söker sig någon annanstans. De kan ju få jobb. De har attraktiv kompetens de allra flesta av de här 52 personerna. Det är det som är det kritiska, att man inte håller ut utan att man börjar jobba någon annanstans. Jag ser det som den största risken. Vi vet inte heller hur Medlingsinstitutet kommer agera. Det är möjligt att de försöker få parterna till förhandlingsbordet igen och att man lyckas få företaget att inse att om de ska vara verksamma här så måste de hitta en överenskommelse.

– Om man ska titta storvulet på saker och ting så är ju också frågan vad som händer med Elon Musks popularitet som person. Om det på något vis kan spilla över. Sen är det så att vi fortfarande har hög sympati bland medborgarna i den här konflikten. Det är klart att inte alla tycker att det är befogat att hålla på så här länge, men i sak tycker de allra flesta att vi gör helt rätt. Det är sådana saker som måste fortsätta att ligga på en bra nivå för att våra medlemmar ska orka, och för att vi ska hålla i.

Adam Daver