Pappersbranschen är kritisk till det nya återvinningssystemet. Det gagnar varken miljön eller affärerna, menar man.
– I värsta fall riskerar ju våra medlemmar att förlora jobbet, säger Conny Nilsson, samhällspolitisk ombudsman på Pappers.
Producentansvar
Infördes 1994 och innebär att de som producerar vissa varor har ansvar för att samla in och ta hand om dem när de kastas.
Gäller för returpapper (tidningar), glas-, metall-, pappers- och plastförpackningar samt batterier, bilar, däck, el/elektronik, läkemedel och radioaktiva produkter.
Ska motivera producenterna att ta fram mer resurssnåla produkter som är lätta att återvinna. Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) ansvarar för insamling av
förpackningar och papper.
Den årliga kostnaden på cirka en miljard kronor täcks av intäkter från försäljning av returmaterial samt av en förpackningsavgift som alla producenter betalar.
Det gäller dock inte returpapper, där pappersindustrin står för kostnaden direkt.
I slutändan läggs kostnaden på priset för förpackningen eller tidningen.
Syftet med reformen är alltså att samla in ännu mer returpapper. Till saken hör dock att Sverige och svenskarna redan är världsbäst på den saken, att samla in och stoppa papper i rätt behållare. I dag samlas och återvinns över 90 procent av allt papper som produceras.
Conny Nilsson tycker att regeringens förslag är ”helt uppåt väggarna”.
– Politikerna borde i stället satsa mer resurser på att återvinna sådant material som utgör ett större miljöproblem – som plasten – än att slå sönder ett system som har fungerat så bra i så många år, säger han.
Han pekar också på att återvinningssystemet kommer att svida hårt i pappersbrukens kassakistor.
Troligtvis kommer den ökade insamlingskostnaden att leda till att priset på tidningspapper höjs med ”50 till 70 procent, eller ännu mer”, säger han. Något som i sin tur riskerar att leda till höjda priser på papperstidningar och därigenom färre tidningsköpare.
Alltså. Minskad efterfrågan på tidningar – mindre efterfrågan på papper – minskat behov av arbetskraft. Det vill säga minskat behov av pappersarbetare.
– I värsta fall kan detta alltså hota jobben på sikt, särskilt på tidningspapperssidan, säger Conny Nilsson.
Det här är inte bara ett problem för Hylte, utan för alla enheter som över huvud taget arbetar med tryckpapper. Alla som sätter tryckpapper på marknaden blir ju kostnadsansvariga.
Håkan Naij, platschef på Stora Enso i Hyltebruk
Men vad säger producenterna då? Är de lika bekymrade som facket? Och på vilket sätt drabbar det här bruken i till exempel Lilla Edet, Mariestad, Hyltebruk och Mariestad?
Stefan Montarius, fabrikschef på Essity i Lilla Edet, säger att han ännu inte är tillräckligt insatt i frågan. Men, fortsätter han:
– En fördyring av den produkt som vi använder oss av är naturligtvis inte bra. Det ser vi absolut inte positivt på. Det är ju tillräckligt pressat som det är redan nu.
Platschefen i Mariestad, Tomas Lindstrand, svarar kort i ett mejl:
– Vi övervakar denna förändring och de diskussioner som pågår och har ännu inte fattat några beslut om åtgärder på Metsä Tissue i Mariestad.
Även Håkan Naij, platschef på Stora Enso i Hyltebruk, har svårt att svara på några frågor i dagsläget.
– Även om beslutet är på plats så är det mycket som behöver redas ut. Det är helt enkelt för tidigt att säga vad det här i slutändan kommer att innebära, säger han.
Han uppger att han är bekymrad.
– Ja, jag är väldigt orolig. Men det här är inte bara ett problem för Hylte, utan för alla enheter som över huvud taget arbetar med tryckpapper. Alla som sätter tryckpapper på marknaden blir ju kostnadsansvariga.
Arvid Sundblad, vd för Fiskeby Board i Fiskeby:
– Hela återvinningssystemet blir naturligtvis dyrare, framför allt i landsbygd, och då blir det konsumenten som i slutändan får betala för det.
Vad skulle vara det värsta för Fiskebys del?
– Att råvaran blir så dyr och att vi inte längre kan konkurrera. Om inte vi har en råvara som är tillräckligt konkurrenskraftig, då kommer vi inte längre ha råd att ta hand om den.
– Värst tror jag att tidningarna drabbas. Men om råvarupriset går upp och vad
som händer i framtiden är för tidigt att säga nu.
Regeringen har inte tid att svara
Varken minister eller statssekreterare har tid att svara på frågor från Dagens Arbete.
I reportaget riktar flera aktörer kritik mot de nya reglerna och hur regeringen har drivit igenom dem. Dagens Arbete har vänt sig till regeringen för att de ska ha möjlighet att svara på kritiken samt ett antal frågor vi ville ställa.
Hur kommer det sig till exempel att en ordentlig konsekvensutredning av kostnaderna inte har gjorts? Om investeringskostnaderna landar runt 13,5 miljarder, som den externa konsultrapporten visar, är då just fastighetsnära insamling den åtgärd som ger mest miljönytta för pengarna? Och är risken för förlorade jobb på pappersbruk, tryckerier och tidningar ett rimligt ”pris” att betala för att underlätta hushållens återvinning?
Under två veckors tid hade vi upprepad kontakt med presstjänsten på miljödepartementet, dit vi även mejlade våra frågor. Varken miljö- och klimatminister Isabella Lövin (Mp) eller statssekreterare Gunvor G Ericson hade tid att svara på våra frågor, fick vi veta.
